HEEEEJ!

HEEEEJ!

Det är tisdag kväll och vi har fått besök av teamet från Nicaragua och Anna-Sara, deras kursassistent, väldigt roligt att ha dem här! Så idag har vi visat de runt i Belize City och imorgon kommer vi att åka ut till San Pedro för att ha en utbildningsvecka där. Så jag tänkte att jag skulle få iväg ett inlägg om hur den senaste veckan har varit. 

Jag vet inte om det är att den här veckan varit så annorlunda från andra veckor eller vad det är, men jag har nog varit lite gladare än vanligt och trivts lite mer än vad jag brukar göra med att vara här. Det måste ju vara ett gott tecken, eller hur?

Kanske beror det på att vi har fått dela vår vardag lite mer med människor här.

I onsdags till exempel så var vi på tortillaskola hos våra extramamma nummer två, Elena. Det kan vara en av de härligaste människorna som finns, hennes skratt gör vem som helst glad. Så det var hur kul som helst att få umgås med henne, äta tillsammans och sitta ned och prata. Guldstund!

På fredagskvällen var vi bjudna på ett överraskningskalas för en tjej som heter Avilene som fyllde tolv år. Vi blåste massor av ballonger och hoppade fram och skrek surprise. Det var så kul att se hur glad hon blev både för det och för presenterna. Vi hade i alla fall en väldigt rolig kväll tillsammans med våra vänner här i Belize. Mycket mat, dans och skratt. :D

I lördags sprang vi runt på fruktmarknad där vi träffade en svensk, tvättade, var på dop, bakade, var på ungdomsmöte och såg på melodifestivalen (med vad som kan vara den segaste internetuppkopplingen någonsin), vi orkade nog se knappt en minut av varje bidrag, men det gick! 

I söndags så var det dags för söndagsskolan igen. Här är jag med två mysiga tjejer. Franeslin och Jesselyn.
På gudstjänsten på kvällen blev jag än en gång helt överväldigad av all den kärlek som människor här visar. När Pastora precis skulle börja predika så sa hon ungefär; "uppskattar vi inte våra svenskar?". Varpå massor av människor reser sig ur sina bänkar och kommer fram och kramar om oss och talar om att de är tacksamma för oss och älskar oss. Det fina är att jag verkligen känner att det är så hjärtligt. Än en gång är jag tacksam för alla dessa människor som jag fått äran att hamna mitt ibland.
Det är med blandade känslor jag tänker på att det bara blir mindre och mindre tid kvar här. Men ni ska veta att jag saknar er där hemma, det gör jag verkligen! Så jag försöker att leva lite mer i nuet, ta vara på tiden och njuta av de saker som jag vet att jag kommer sakna när jag kommer hem.

Ta hand om er och ta hand om varandra!