16 december

Det är måndag eftermiddag och idag visar Belize upp sin regniga sida för oss. Det är ju fortfarande regnperiod här borta och det märker vi av i form av mögliga kläder, tur att vi kan tvätta!

Nu har det visst gått ett tag sedan jag skrev sist, sedan dess har vi hunnit åka till Dangriga, en stad här i Belize, och sett oss omkring. Vi gick också till en engelskspråkig kyrka förra söndagen, men vi var knappast anonyma där för pastorn hälsade oss välkomna från scenen och berättade att vi var studenter från Sverige som var här under nio månader. Det roliga var att vi inte ens hade hälsat på honom, men han visste tydligen vilka vi var ändå. Några minuter senare, mitt under lovsången, kom pastorn och knackade mig på axeln och frågade om inte vi ville framföra den svenska nationalsången eftersom de hade kulturdag i kyrkan just den dagen. Haha, ja vad gör man? Jag började skratta när han frågade det, vi är inte direkt några sångfåglar någon av oss som var där, men det var bara att ställa upp.
Så nu har jag, Elin och Matilda framfört Sveriges nationalsång framför en hel församling som stod upp och höll handen på hjärtat.

Här är en bild på ett armband som jag fick av en liten tjej på
cellgruppen i onsdags, hon hade gjort det själv och tagit med,
då blir man verkligen glad!

Annars har veckan innehållit en del sjukhusbesök för att hälsa på lilla Sarai, vår extralillasyster, som varit allvarligt sjuk, men som tack och lov mår mycket bättre nu.
Knäck och pepparkakor har bakats med, allt för att försöka locka fram julkänslan!

Och just det, i torsdags åkte vi ut till Valle del Paz, där var det julklappsutdelning för de barnen som har sponsorer så att de ska kunna gå i skolan, det var även julavslutning på fredagen som vi var med på.

Klassen som jag var i, fina barn!

De lekte hela havet stormar, de hade roligt
 trots missförståndet med reglerna. De hade
 nämligen lika många stolar som de var
 antal personer, hm?

I lördags var några av oss på ett barnkalas, det var piñata och prinsessklänningar, kul att se hur det går till. De två sakerna vi lärde oss var att man inte ska komma i tid, kom ungefär en timme sent. Det andra var att man absolut inte ska äta innan man går på kalas, vi blev så galet mätta.

Den här veckan kommer fortsätta med lite förberedelser inför redan till Nicaragua där jag kommer att fira jul. Att boka plats på bussar är inte det lättaste här, men det kommer vi nog fixa det med. 

Ha det fint tills nästa gång!

Perspektiv på saker.

Nu när jag har varit här i Belize i tre månader så har jag verkligen skapat mig en vardag här. Jag tycker att det ligger mycket positivt i det. Jag känner mig mer och mer hemma. 

Men något som är en negativ effekt av det är att jag också har en tendens att börja bli mer bekväm.
Vattnet är kallt när jag ska duscha, det finns inget gott att äta till frukost, någon kommer sent till ett möte vi har bestämt, internet försvinner eller funkar inte lika snabbt som jag vill att det ska... Ja, ni hör ju att det är småsaker. Men oavsett var någonstans på jorden jag är så blir det såhär efter ett tag till slut om jag inte aktivt väljer att jobba på det. För mig så behövs det att jag blir påmind. Jag behöver bli lite omskakad och inse att mina problem faktiskt inte är så stora. De behöver sättas i perspektiv helt enkelt. Här om veckan så var ett sånt tillfälle när saker fick sättas mer i sina rätta perspektiv för mig. Jag vill inte skriva ut exakt  vad det var, för det är ganska känsligt. Men själva poängen är att jag fick höra en del av en människas livshistoria. Den personen är yngre än mig, men har redan fått utstå så mycket hemskt som inte ens finns på kartan för mig.
Det är hemskt att det ska behövas en sån historia för att få mig att inse hur bra jag faktiskt har det. Jag har så mycket att vara tacksam över och det vet jag ju egentligen. Så det iskalla vattnet och internet som inte fungerar är inte så mycket att klaga på. Det enda mitt klagande gör är att dra ned mig och gör att jag gör problemen större än vad de i själva verket är.
Jag vet att jag inte kommer sluta att klaga helt på saker, och det är ju inget fel med att se även små problem, om man väljer att fixa dem och inte bara klaga på dem. Men jag vill försöka komma ihåg att sätta saker i sina rätta perspektiv mycket oftare och då tror jag att tacksamheten kommer som en naturlig följd. Och förhoppningsvis stannar inte tacksamheten där, för när den är som starkast så tror jag att den skapar en drivkraft och en motivation till att hjälpa andra som inte har det lika bra.

Jag kom kanske inte någon vart med det här inlägget egentligen, men jag ville bara dela några av dem tankar som snurrat i mitt huvud under den senaste veckan. Ha det fint och lämna gärna en kommentar!

Bättre sent än aldrig

De här bilderna hade jag tänkt visa för mer än en vecka sedan, men internet har varit borta en vecka och så kom jag inte på att blogga förrän nu. Men här kommer i alla fall bilder från en kulturdag som vi hade i kyrkan med alla ungdomar. Vi var indelade i olika grupper och varje grupp representerade varsitt Sydamerikanskt land. Jag var till exempel med i Ecuadorgruppen, vår grupp hade träffats några gånger innan och pysslat och handlat in det som behövdes. Själva lördagen var en riktigt lyckad kväll och alla hade gått in mycket för att göra det så bra de bara kunde med mat, dekorationer och klädsel. Väldigt kul!

Fina gruppmedlemmar. Ecuador!

Här är nästan hela min grupp, plus en kille som var i Venezuela.

Maten som vi bjöd på. Mycket frukt i alla färger och former.

Mattias var med i Venezuelagruppen.

Mikael och Fatima.

Förberedelser. Är man huvudet längre än alla i sin grupp
så kan man få stå på vingliga plastbord och sätta upp dekorationerna.

Bröd som Paraguay bjöd på.

Ada, min fina vän som var ledare för vår grupp.

Mer maaaat. Här bjuds det på ceviche i gurkor.

Första platsen gick till Venezuela, jag hade visst ingen bild på
 hela gruppen, men här är två av dem. 

Paraguay kom tvåa.

Och tredjeplatsen gick till dessa vackra tjejer och
deras grupp som var landet Surinam.

Fotboll, hav och tomteluvor

Tillbaka i vardagen efter vårt höstlov. Nu har vi lektioner som vanligt igen, böcker att läsa och samtala om. Vi hade förresten prov i måndags i en kurs i Apostlagärningarna som vi har läst nu under hösten. Något som vi har märkt med Belize är att de har väldigt många högtider här, vilket betyder lediga dagar att umgås med "familjen", det gillar vi! 

Så i tisdags var det Garifuna Settlement Day och vi hade blivit hembjudna till Lizette med familj för att spendera dagen med dem, där var också en annan familj och några ungdomar från kyrkan. 

Vi blev bjudna på grillat kött (fantastiskt gott, kommer knappt ihåg när jag åt det senast), skrattade massor, tittade på fotboll, åkte till havet och satt där lite, gick i en affär och hamnade på ett litet café. Finfin dag.

Vi hejade på Sverige när de spelade mot Portugal, såhär glada var vi när det blev mål.

Jag tror vi har hittat en ny favoritplats att hänga på. 

-Vid fyren och havet. 

Julen har kommit till Belize!

Torsdagen började sådär med missad buss men det blev en riktigt bra dag till slut när Matilda, Elin och jag bestämde oss för att ta en dag på stan. Vi gick flera timmar, tittade i roliga affärer, köpte tomteluvor, köpte kläder, köpte lim och sådana småsaker. Även den här dagen hamnade vi vid havet där vi satt en stund och bara pratade, njöt av solen och vinden, drack kaffe och åt kaka. Efter att ha ätit lunch och samlat lite nya krafter tog vi våra trötta ben och promenerade hemåt.
Under fredagen tänkte vi att det var vår tur att bjuda igen lite, så vi lagade mat åt Lizette istället för omväxlingens skull, köttbullar och potatismos. Sedan handlade jag och min grupp lite inför kulturdagen som var igår, den tänkte jag berätta mer om i ett eget inlägg snart...

(De tre första bilderna är förresten Lizettes och den sista är Elins)

Höstlov i Honduras

Nu är jag hemma igen efter ett riktigt bra höstlov. Jag tror att vi allihop behövde ett litet avbrott ifrån vardagen här. Att det avbrottet sedan var på en vacker ö var ju inte helt fel det heller...
Här får ni mitt höstlov sammanfattat i några bilder:

Efter några dagar så kom även team Nicaragua till ön Roatan, första kvällen med dem åkte vi vattentaxi till ett ställe där vi åt middag.

Åka båt, väldigt blåsigt men väldigt härligt.

Här är Andrea på stranden som vi bodde bara några meter ifrån, lyx!

Vi åt sådana här frukter, licha heter dem.

En dag så åkte vi på en landtur på ön, då stannade vi på en marknad.

Här kunde man köpa massor av turistsaker.

En dag snorklade vi, då kunde vi se likadana snäckor som de här.

Vi hade bara sol en förmiddag ungefär, men vi badade annars med. 27 grader i vattnet har jag för mig,

Jag och Juuuulia. 

Här kunde man hänga.

Vi åkte med båt genom tunnlar av träd som växte med rötterna över vattenytan.

Här hade alltså piraterna sina gömmor förut. Lite häftigt, men först och främst så var det otroligt vackert. Vilken  natur vår Gud har skapat. WOW.

Vardag

Tiden bara springer iväg och jag är visst inte så bra på det här med att komma ihåg att uppdatera ;) Men nu så!
Mycket har hänt sedan senaste gången jag skrev. Vi har höstlov nästa vecka så vi har fixat en del med resan vi ska på. Vårt team kommer åka till Honduras, till en ö som heter Roatan, där kommer vi också att träffa teamet från Nicaragua, så det ska bli riktigt kul! Annars har vi fixat med papper från migrationsverket, varit med i fina cellgrupper, blivit bjudna på mat massor av gånger, lekt med små barn på söndagsskolan, varit på 17-års kalas och dansat i kyrkan. Jag börjar verkligen få en vardag här. Det känns inte tråkigt och meningslöst, tvärtom så känns det riktigt bra!

Eftersom jag slarvat med att ta med kameran så får ni en bild från facebook, födelsedagsbarnet är hon längst ner i mitten i den mörkare blåa tröjan.

19 oktober

Nu är jag hemkommen efter ännu en helg i Valle del Paz. Vi ändrade lite i schemat, så nu får vi vara med i skolan hela fredagen, mycket bättre tycker jag! Så igår hängde jag med de här fina barnen:

Kan man annat än smälta av sådana här leenden?

Här har vi Eric, busunge nummer ett. 

V i hann gå en sväng på fruktmarknaden innan vi tog bussen hem.

Det var en fin dag, men oj vad trött man blir och oj vad svårt det är att förstå spanska när de små barnen pratar snabbt. Förresten så såg vi en orm när vi var påväg dit, barba amarilla kallas den. Jag läste lite om den nu och det är tydligen den farligaste i landet.( http://en.wikipedia.org/wiki/Bothrops_asper)
Han som vi åkte med körde över den flera gånger tills den dog.
Något bra är att det fanns choco banana i Valle del Paz, frysta bananer som är doppade i choklad, så det gjorde vår fredagskväll lite bättre.

Nu är vi hemma igen och det känns fint, att få duscha efter att ha varit i Valle del Paz är alltid lika skönt. Även om vi bara var borta två nätter så är svett, smuts och myggolja ingen härlig kombination, man känner sig så äcklig! Vi trodde det skulle bli en lugn ledig eftermiddag, men så blev det inte. Istället blev vi överraskade av två familjer (samma som vi var på utflykt med i måndags) så de kom hit med tamales, en traditionell maträtt som mayafolket gör. Det var gjort på majsmjöl, kyckling, ris, ärtor och var inbundet i ett bananblad. Gott var det i alla fall! Så det blev lunch med dem, mycket skratt som vanligt och vi bjöd på kaffe och kanelbullar. Snart så ska vi sticka till kyrkan, det är ungdomsmöte ikväll! Wiho! :)

Good day!

Idag är en dag när kameran borde ha fått följa med, men tyvärr lämnade jag den hemma, så jag ska försöka återberätta min dag så gott det går. Jag har nämligen haft världens bästa måndag.
Vi hade lektion i två timmar precis som vanligt på morgonen, men efter det blev vi upphämtade av vår fina handledare och hennes man, de känns mer som vår extramamma och extrapappa här. Just idag så var det någon högtid här i Belize så alla var lediga, det betyder att man åker på utflykt och vi fick följa med. Så tillsammans med dem och en familj till så åkte vi en bit utanför staden och kom till ett ställe där man kan bada i floden, och vi badade inte bara vi provade dessutom på cave tubing. Man flyter alltså på gummiringar nerför floden och även i grottor, det var riktigt fränt. När vi gick till stället vi skulle starta ifrån så gick vi dessutom genom djungeln!

Efter att vi tagit oss ner för floden blev vi bjudna på riktigt god lunch, typisk nicaraguansk och typisk belizeiansk om jag minns rätt. De skämmer bort oss här!
Vi var kvar vid floden i några timmar, badade (det är klädsim som gäller här), hoppade från en klippa, skrattade och njöt av att bara få umgås med varandra. När vi åkte hemåt började det skymma, vi hade bytt om och var lite småfrusna (japp, fast jag bor i Karibien) så då var det mysigt att sätta sig tillrätta i baksätet i en varm bil och somna till lite medan vi åkte hem i mörkret. Man kände sig precis som ett barn, det var fint. När vi kom tillbaka till stan åkte vi hem och fikade hos Lizette, kollade dessutom på Despicable me. Ett boksamtal hann vi med när vi kom hem också. Nu sitter jag här och har druckit lite vatten ur en plastpåse och jag tror jag kommer somna gott efter den här dagen.

Enda bilden från dagen. Här kommer hela gänget ner för floden.

Jag glömde skriva om att det var ett riktigt skyfall imorse, så när vi åkte förbi den andra familjens hus så hade de vatten upp till knäna på sin gata. Jag har aldrig sett något liknande i verkligheten, brunnarna är för dåliga så det rinner inte undan, så nu när det är regnperiod blir det såhär ganska ofta. Galet.

Jag känner att jag mest bloggar när jag haft riktigt bra dagar, så för att ge en lite mer nyanserad bild av hur jag har det kan jag ju berätta att min gårdag inte var så kul. Jag vaknade med huvudvärk och den blev inte bättre när jag klev in i ett rum med två- och treåringar som skrek. Söndagsskola.
Jag fick ta mig igenom två timmar med dessa barn, varav en timme bestod av att en enda låt gick på repeat på hög volym. Vi fick någon juice där också som var fruktansvärt äcklig, den smakade sött och sliskigt och jag fick verkligen tvinga ner den trots lite kväljningar. Haha, ja nu har jag kompenserat lite för att den här dagen var fantastisk ;)

Hajar och sånt

Sedan jag skrev sist har vi haft några riktigt fina dagar. I torsdags var vi lediga och då tog Terry och Babs, några amerikaner som jobbar här, med oss ut till Bacab, det ligger bara en kvart ifrån Belize City och är ett område med pool och grejer, så där hängde vi i torsdags och hade det skönt. 4 oktober innebär kanelbullens dag, även om man råkar befinna sig i Belize, så det blev bullbakning. Jag måste säga att det är svårare att baka i en gasugn. Antingen blev bullarna lagom bruna men väldigt torra, typ skorpor, eller så blev de helt vita, fast de var klara. Och när det inte finns pärlsocker att ha på så får man experimentera lite, varför inte kokos?
På lördagen vaknade vi tidigt, laddade till tusen för snorkling! Vi tog en båttaxi ut till ön Caye Caulker, vi provade så att utrustningen passade och sedan var det dags att åka. Vi åkte ut med en båt som gjorde tre olika stopp på ställen där vi skulle snorkla. På första stoppet var det hajar och stingrockor. Fattar ni, hajar?! Jag klappade en haj! Så sjukt, men det var hur häftigt som helst! På stopp nummer två så simmade vi längs med ett korallrev och där såg vi många fina fiskar i alla möjliga färger. Stopp nummer tre var samma sak, fast vi fick simma helt själva.
För mig, som aldrig snorklat innan, var det här helt fantastiskt och jag känner att det får bli mer snorkling snart igen.
Trötta, glada och solbrända åkte vi hem igen efter en sjukt bra dag.

Äntligen!

Igår fick jag post...

Ett stort kuvert med mammas handstil

Det här är alltså ett utdrag ur brottsregistret som jag måste ha när jag ansöker om visum här.
Ungefär allt som kan gå fel med ett litet papper har gått fel med det här. Först hade jag beställt ett papper som bara gällde i Sverige, sedan när jag trodde att jag skickat det rätta till polisen hade de inte fått ansökan utan bara betalningen. Det här var bara några dagar innan jag åkte. Så jag tackar mamma och pappa som har fått fixa med det här, åka till en jurist och grejer. Så nu efter flera veckor med posten är äntligen dokumentet här. Så nu ska jag nog kunna få stanna här i Belize! ;) Vi var förresten på migrationsverket igår och förlängde vårt tillfälliga visum här i trettio dagar till och snart ska vi börja ordna med visumen som vi ska ha under hela året.

Äntligen!

Vad som hänt sen senast

Okej, i helgen har jag;
- varit i Valle del Paz med Matilda och Mikael.
- varit i en kyrka där männen sitter på en sida och kvinnorna på en sida, kändes som att flyttas tillbaka i tiden, lååångt tillbaka i tiden.
- bott på ett ställe där vattnet inte fungerade 99% av tiden, det ligger mycket utmaning i det, men jag tycker det gick fint ändå.
- åkt flak. fantastiskt är det!
- ätit grillad kyckling och druckit fanta (till frukost!)
- varit glad
- varit nere
- varit tacksam
- stått och tittat upp mot en stjärnklar himmel
- sett en vacker utsikt
- njutit av att få se naturen
- skrattat
- skrikit
- sett stora spindlar, varav en var på vårt toalettgolv (därav skriket)
- fångat en kackerlacka (!!!)
- fått massor av idéer
- sett en skorpion
- sett stora paddor
- varit rädd för skabbiga hundar
- varit tacksam för öronproppar och myggnät.
- pluggat spanska
- kommit tillbaka från Valle del Paz.

Japp, det var ungefär vad jag gjort i helgen. Det känns bra att vara hemma igen, men det var välbehövligt med ett miljöombyte för min del. Jag har ju varit här i staden hela tiden sedan vi kom. Och att få åka flak och se lite natur istället för bara hus och stadsmiljö, DET var fantastiskt. /hon som inte är en storstadsmänniska.

Skolbarn på väg hem.

Här kan man sova.

Flakåkning

Flakåkning!