Ett år i Belize: december 2013

måndag 16 december 2013

16 december

Det är måndag eftermiddag och idag visar Belize upp sin regniga sida för oss. Det är ju fortfarande regnperiod här borta och det märker vi av i form av mögliga kläder, tur att vi kan tvätta!

Nu har det visst gått ett tag sedan jag skrev sist, sedan dess har vi hunnit åka till Dangriga, en stad här i Belize, och sett oss omkring. Vi gick också till en engelskspråkig kyrka förra söndagen, men vi var knappast anonyma där för pastorn hälsade oss välkomna från scenen och berättade att vi var studenter från Sverige som var här under nio månader. Det roliga var att vi inte ens hade hälsat på honom, men han visste tydligen vilka vi var ändå. Några minuter senare, mitt under lovsången, kom pastorn och knackade mig på axeln och frågade om inte vi ville framföra den svenska nationalsången eftersom de hade kulturdag i kyrkan just den dagen. Haha, ja vad gör man? Jag började skratta när han frågade det, vi är inte direkt några sångfåglar någon av oss som var där, men det var bara att ställa upp.
Så nu har jag, Elin och Matilda framfört Sveriges nationalsång framför en hel församling som stod upp och höll handen på hjärtat.

Här är en bild på ett armband som jag fick av en liten tjej på
cellgruppen i onsdags, hon hade gjort det själv och tagit med,
då blir man verkligen glad!

Annars har veckan innehållit en del sjukhusbesök för att hälsa på lilla Sarai, vår extralillasyster, som varit allvarligt sjuk, men som tack och lov mår mycket bättre nu.
Knäck och pepparkakor har bakats med, allt för att försöka locka fram julkänslan!

Och just det, i torsdags åkte vi ut till Valle del Paz, där var det julklappsutdelning för de barnen som har sponsorer så att de ska kunna gå i skolan, det var även julavslutning på fredagen som vi var med på.

Klassen som jag var i, fina barn!

De lekte hela havet stormar, de hade roligt
trots missförståndet med reglerna. De hade
nämligen lika många stolar som de var
antal personer, hm?

I lördags var några av oss på ett barnkalas, det var piñata och prinsessklänningar, kul att se hur det går till. De två sakerna vi lärde oss var att man inte ska komma i tid, kom ungefär en timme sent. Det andra var att man absolut inte ska äta innan man går på kalas, vi blev så galet mätta.

Den här veckan kommer fortsätta med lite förberedelser inför redan till Nicaragua där jag kommer att fira jul. Att boka plats på bussar är inte det lättaste här, men det kommer vi nog fixa det med.

Ha det fint tills nästa gång!

torsdag 5 december 2013

Perspektiv på saker.

Nu när jag har varit här i Belize i tre månader så har jag verkligen skapat mig en vardag här. Jag tycker att det ligger mycket positivt i det. Jag känner mig mer och mer hemma.

Men något som är en negativ effekt av det är att jag också har en tendens att börja bli mer bekväm.
Vattnet är kallt när jag ska duscha, det finns inget gott att äta till frukost, någon kommer sent till ett möte vi har bestämt, internet försvinner eller funkar inte lika snabbt som jag vill att det ska... Ja, ni hör ju att det är småsaker. Men oavsett var någonstans på jorden jag är så blir det såhär efter ett tag till slut om jag inte aktivt väljer att jobba på det. För mig så behövs det att jag blir påmind. Jag behöver bli lite omskakad och inse att mina problem faktiskt inte är så stora. De behöver sättas i perspektiv helt enkelt. Här om veckan så var ett sånt tillfälle när saker fick sättas mer i sina rätta perspektiv för mig. Jag vill inte skriva ut exakt vad det var, för det är ganska känsligt. Men själva poängen är att jag fick höra en del av en människas livshistoria. Den personen är yngre än mig, men har redan fått utstå så mycket hemskt som inte ens finns på kartan för mig.
Det är hemskt att det ska behövas en sån historia för att få mig att inse hur bra jag faktiskt har det. Jag har så mycket att vara tacksam över och det vet jag ju egentligen. Så det iskalla vattnet och internet som inte fungerar är inte så mycket att klaga på. Det enda mitt klagande gör är att dra ned mig och gör att jag gör problemen större än vad de i själva verket är.
Jag vet att jag inte kommer sluta att klaga helt på saker, och det är ju inget fel med att se även små problem, om man väljer att fixa dem och inte bara klaga på dem. Men jag vill försöka komma ihåg att sätta saker i sina rätta perspektiv mycket oftare och då tror jag att tacksamheten kommer som en naturlig följd. Och förhoppningsvis stannar inte tacksamheten där, för när den är som starkast så tror jag att den skapar en drivkraft och en motivation till att hjälpa andra som inte har det lika bra.

Jag kom kanske inte någon vart med det här inlägget egentligen, men jag ville bara dela några av dem tankar som snurrat i mitt huvud under den senaste veckan. Ha det fint och lämna gärna en kommentar!

Bättre sent än aldrig

De här bilderna hade jag tänkt visa för mer än en vecka sedan, men internet har varit borta en vecka och så kom jag inte på att blogga förrän nu. Men här kommer i alla fall bilder från en kulturdag som vi hade i kyrkan med alla ungdomar. Vi var indelade i olika grupper och varje grupp representerade varsitt Sydamerikanskt land. Jag var till exempel med i Ecuadorgruppen, vår grupp hade träffats några gånger innan och pysslat och handlat in det som behövdes. Själva lördagen var en riktigt lyckad kväll och alla hade gått in mycket för att göra det så bra de bara kunde med mat, dekorationer och klädsel. Väldigt kul!