Tankar och tacksamhet

 Januari. Du kom och du gick, var tog du vägen egentligen? Den här månaden har gått fort, riktigt fort faktiskt. Ändå har en del saker hunnit hända. En sak som verkligen har varit en stor del av januari är den treveckorsfasta som har pågått i församlingen här och som vi varit med på. Jag var lite tveksam om jag ens skulle skriva om det, men det har varit en så positiv upplevelse för mig och kanske kan det peppa någon annan att pröva.
Upplägget har varit att man äter ett mål mat om dagen, resten hoppar man över. Istället tar man tid i bön och bara umgås mer med Gud. Syftet var den helige Andes ledning inför 2014. Så bra att få börja året på det här sättet. Och det som varit så skönt är att man inte är ensam i det utan det har varit något som församlingen gjort tillsammans och det har varit samlingar där vi fått undervisning, fått skriva mål och bara lämna över saker som har tyngt oss till Gud.
 De här veckorna har jag fått så många gudsmöten, både när jag varit själv, när vi bett ihop med teamet och  när vi varit hela församlingen. Och har dessutom fått märka hur Gud jobbar i mig och leder mig, Gud är god mina vänner! Så starten på 2014 har varit väldigt bra och jag tror och hoppas på ett år som bara fortsätter framåt. Jag och Jesus, Jesus och jag. 

Annat som har hänt är att vi efter mycket blod, svett och tårar (nejdå, men mycket krångel och mycket pengar) äntligen har fått giltiga visum för att stanna i Belize, woho! Så nu kan jag vara här fram tills januari 2015 om jag skulle önska det ;)

Erika, min kära vän och teamkamrat fyllde 23 år i fredags. Detta firades såklart. Tårta med 23 ljus och en mycket fin dag. Grattis Erika, du är en helt fantastisk person som jag är så tacksam för att få dela de här månaderna med! 

Idag så hände något som fick mig att fälla en tår av tacksamhet. När man helt utan föraning får post, inte mindre än fyra brev fick jag idag. Då blev jag så tacksam för mina vänner och familjemedlemmar som tar sig tiden att sitta ner, ta en penna i handen, skriva och skicka iväg ett brev. Ni vet hur man gör mig glad ♥

 Vardagen här fortsätter och just nu känner jag bara att jag trivs väldigt bra med det, det händer mycket kul.   Något jag är väldigt glad över är att jag, Matilda och Elin har börjat vara med på en läxhjälp en gång i veckan, det ska jag skriva mer om i ett eget inlägg tänkte jag.

Vill ni läsa fler bloggar så kan ni kika in på dessa:
 Erikas blogg: http://ongodsmission.wordpress.com/
Matildas blogg: http://matildasview.blogg.se/

Elins blogg: http://livetibelize.blogspot.se/

De uppdaterar i alla fall liiite oftare än vad jag gör. 

Nicaragua

Mitt jullov spenderades ju i Nicaragua, jag tänkte att ni skulle få ta del lite av vad vi gjorde där egentligen.
Vi började vår resa tidigt den 22 december och efter nästan två dygns resande så gick vi och lade oss klockan fem på julaftonsmorgon. Det var lite konstigt att efter några timmar vakna upp och inse att det är julafton. Man är så van vid sina jultraditioner hemma, men den här julen liknade inte alls de jag tidigare varit   med om. Den var väldigt annorlunda men ändå väldigt bra!

Och just det, ni som undrar varför vi åkte till Nicaragua, för er så kan jag berätta att det är ett till svenskt team där, så vi ville hälsa på dem och få uppleva landet helt enkelt.

Även fast jag firade jul i Nicaragua så kändes det lite svenskt, vi hade ju en gran!
Och på vårt julbord så stod det köttbullar och potatisgratäng, en helt okej ersättare för mig som ändå inte är så förtjust i all julmat.

Här är en av många, många fina utsikter som vi fick njuta av under vår resa.
Alltså, det var så vackert med alla berg, vulkaner och landskap, fantastiskt!

Här är en bild på oss allihop. Nicalize. Bilden är tagen på en dag som var bland mina favoriter. Här står vi , nämligen uppe på en vulkan som vi precis har bestigit. Det var jobbigt, men ja, ni ser ju utsikten, så det var värt det!

Och just det; såhär tog vi oss ner för vulkanen. Genom att åka ner på bara en liten bräda. Vulkanpulka kallas  det och bromsar man inte så går det riktigt fort, det var brant!

Anton och Elin.

Julia och Andrea.

Under vår vistelse så hann vi med att spendera gaaanska många timmar såhär; åkandes på ett flak.
När det inte är kallt eller regnar måste jag säga att jag faktiskt gillar det, favoriten är när det är stjärnklart och man får ligga insvept i en filt och bara titta upp mot himlen.
Just när den här bilden togs så var vi på väg in till Nicaraguas huvudstad, Managua, där såg vi på bio i en  riktigt lyxig salong. Det var stora fåtöljer man fick sitta i som gick att fälla så att man nästan låg ner. Farligt för mig som brukar ha svårt att hålla mig vaken till filmer.
Men tro det eller ej så höll jag mig vaken under hela Hobbitfilmen.

Nyår firade vi i staden Granada. Där var det massor av fyrverkerier och folk sköt som galna så man fick se sig för var man gick så man inte fick en raket på sig.

Gott nytt år!
Vi var kvar hos våra vänner några dagar till efter nyår, då åkte vi bland annat zipline och gick runt i Darío där de bor, mysig liten stad.
Sedan var det dags för oss att ge oss av hemåt igen och efter en resa som verkligen flöt på, och vi fick märka hur Gud verkligen har kontrollen och har omsorg om våra omständigheter, så kom vi hem en söndageftermiddag, två veckor efter det att resan påbörjades. Då var vi trötta, glada och en stor erfarenhet rikare.

Bröllop

Ni behöver inte oroa er, jag lever! Även om man kanske inte skulle kunna tro det med tanke på hur frånvarande jag varit här på bloggen. Men det har faktiskt sina anledningar, jag har haft jullov och varit ute och rest, men det kommer ett inlägg om det senare. 

Just nu tänkte jag istället visa bilder från Alex & Lupitas bröllop i slutet av december som vi hade äran att få vara med på, enjoy!

Bröllopstårtan. Den översta delen tog brudparet med sig hem och bottendelarna skars upp till dem som ville smaka.

Det här med tiden håller vi fortfarande på och lär oss. De är väldigt punktliga annars i kyrkan men på bröllop så gäller tydligen inte samma punktlighet. Vi fick höra att det är tradition att bruden ska komma en timme sent, så här satt vi och väntade innan det började.

.

Först av alla så går brudgummen in tillsammans med sin mamma. 

Sedan kom sju följen som det här, de gick in i takt till musiken, två steg fram och ett steg bakåt eller något sådant. Det var mer som en dans än som en gång, jag får erkänna att det såg lite roligt ut.

En tradition som jag inte varit med om innan var att brudparet bands samman med ett rep som en symbol för att de nu och för resten av livet är ett. Här bärs repet in.
Det kom fler personer i följet, någon som bar ringarna, någon som bar en bibel och någon som bar kuddar som de hade knäna på när de böjde sig ner för att få förbön.

När alla andra hade gått in så kom till sist den vackra bruden som även hon blev ledd in av sin mamma.

Själva vigselakten började innehöll en del lovsång, härligt!

På den här bilden kan ni se hur de blivit ihopsatta med repet. Något mer som hände var att brudgummen sjöng för bruden, det är tydligen ganska vanligt här, väldigt fint tyckte jag.
De gav äktenskapslöftena och skrev på äktenskapsförordet (heter det så?), bytte ringar och gick sedan ut som man och fru.

Mattias, Alex och Eduardo.

Det var riktigt kul att få vara med på ett bröllop här, det skiljde sig ändå ifrån de bröllop jag varit på tidigare. Bröllopsfesten var faktiskt kortare i Sverige, men väldigt bra ändå. Det var middag och blev även lite spontandans i slutet.

Nu så ska jag snart iväg på en cellgrupp, det är lite av en höjdpunkt i veckan tycker jag. Att få komma hem till människor, bara umgås, prata, be och lovsjunga tillsammans och få undervisning, me gusta.
Håll ögonen öppna för ett nytt inlägg om vad jag gjort under jullovet, det borde komma upp inom några dagar.