Ni behöver inte oroa er, jag lever! Även om man kanske inte skulle kunna tro det med tanke på hur frånvarande jag varit här på bloggen. Men det har faktiskt sina anledningar, jag har haft jullov och varit ute och rest, men det kommer ett inlägg om det senare.
Just nu tänkte jag istället visa bilder från Alex & Lupitas bröllop i slutet av december som vi hade äran att få vara med på, enjoy!
Bröllopstårtan. Den översta delen tog brudparet med sig hem och bottendelarna skars upp till dem som ville smaka.
Det här med tiden håller vi fortfarande på och lär oss. De är väldigt punktliga annars i kyrkan men på bröllop så gäller tydligen inte samma punktlighet. Vi fick höra att det är tradition att bruden ska komma en timme sent, så här satt vi och väntade innan det började.
.
|
|
Först av alla så går brudgummen in tillsammans med sin mamma.
Sedan kom sju följen som det här, de gick in i takt till musiken, två steg fram och ett steg bakåt eller något sådant. Det var mer som en dans än som en gång, jag får erkänna att det såg lite roligt ut.
En tradition som jag inte varit med om innan var att brudparet bands samman med ett rep som en symbol för att de nu och för resten av livet är ett. Här bärs repet in.
Det kom fler personer i följet, någon som bar ringarna, någon som bar en bibel och någon som bar kuddar som de hade knäna på när de böjde sig ner för att få förbön.
När alla andra hade gått in så kom till sist den vackra bruden som även hon blev ledd in av sin mamma.
Själva vigselakten började innehöll en del lovsång, härligt!
På den här bilden kan ni se hur de blivit ihopsatta med repet. Något mer som hände var att brudgummen sjöng för bruden, det är tydligen ganska vanligt här, väldigt fint tyckte jag.
De gav äktenskapslöftena och skrev på äktenskapsförordet (heter det så?), bytte ringar och gick sedan ut som man och fru.
|
Mattias, Alex och Eduardo. |
Det var riktigt kul att få vara med på ett bröllop här, det skiljde sig ändå ifrån de bröllop jag varit på tidigare. Bröllopsfesten var faktiskt kortare i Sverige, men väldigt bra ändå. Det var middag och blev även lite spontandans i slutet.
Nu så ska jag snart iväg på en cellgrupp, det är lite av en höjdpunkt i veckan tycker jag. Att få komma hem till människor, bara umgås, prata, be och lovsjunga tillsammans och få undervisning, me gusta.
Håll ögonen öppna för ett nytt inlägg om vad jag gjort under jullovet, det borde komma upp inom några dagar.
1 kommentar:
Hej Hanna!
Tack för att du delade med dig om bröllopet. Det är så intressant att ta del vad ni är med om därborta. / Erika (Mikaels mamma)
Skicka en kommentar