Den här dagen har varit den bästa på hela veckan, helt klart!
Idag firar de sin 32a självständighetsdag här i Belize, så det är ett ungt land jag har kommit till. Och det firar de med blåa, vita och röda vimplar överallt, massor av flaggor och vi var och en parad som gick genom staden. Vi var och såg den och det var elever från alla skolor i staden som gick, även militärer, politiker och de som var engagerade i olika organisationer hade sin lastbil och åkte förbi och kastade godis och spelade musik.
Paraden höll på i minst en och en halv timme och solen var stark så jag tyckte synd om alla som behövde gå paraden i den värmen. Men vi hade roligt i alla fall, mycket tack vare den kvinna som vi hamnade bredvid. Hon var kanske 70 år och kommenterade allt som hände. Särskilt cheerleadersen som dansade "oh yeah, you go girl" "that's right, work it" "smile, you're all beautiful", ungefär så höll hon på hela paraden och alltihop på sin amerikanska dialekt. Hur skön som helst, haha!
Vi hände i alla fall med Elias, Sarai och hennes lillasyster. Och vi blev bjudna på hemmagjorda tortillas med någon bönröra. Nu låter det kanske inte så gott, men det kan jag lova att det var. Och det blir lite extra gott när man vet att någon har lagat maten för att bjuda oss. Vi gick även och bowlade en sväng, det var kul trots att jag nog gjorde min sämsta bowlingserie någonsin. Efter det promenerade vi hem, vilade och fixade oss lite inför kvällen. Då var det nämligen "dramanight" i kyrkan, så ungdomarna hade övat in olika draman som de spelade upp. Efter kyrkan köpte vi "frozen bananas", bananer på pinne som var doppade i choklad, de säljer det precis bredvid kyrkan, så nästan alla äter det där. Som vårt kyrkkaffe ungefär ;)
Idag firar de sin 32a självständighetsdag här i Belize, så det är ett ungt land jag har kommit till. Och det firar de med blåa, vita och röda vimplar överallt, massor av flaggor och vi var och en parad som gick genom staden. Vi var och såg den och det var elever från alla skolor i staden som gick, även militärer, politiker och de som var engagerade i olika organisationer hade sin lastbil och åkte förbi och kastade godis och spelade musik.
Paraden höll på i minst en och en halv timme och solen var stark så jag tyckte synd om alla som behövde gå paraden i den värmen. Men vi hade roligt i alla fall, mycket tack vare den kvinna som vi hamnade bredvid. Hon var kanske 70 år och kommenterade allt som hände. Särskilt cheerleadersen som dansade "oh yeah, you go girl" "that's right, work it" "smile, you're all beautiful", ungefär så höll hon på hela paraden och alltihop på sin amerikanska dialekt. Hur skön som helst, haha!
Vi hände i alla fall med Elias, Sarai och hennes lillasyster. Och vi blev bjudna på hemmagjorda tortillas med någon bönröra. Nu låter det kanske inte så gott, men det kan jag lova att det var. Och det blir lite extra gott när man vet att någon har lagat maten för att bjuda oss. Vi gick även och bowlade en sväng, det var kul trots att jag nog gjorde min sämsta bowlingserie någonsin. Efter det promenerade vi hem, vilade och fixade oss lite inför kvällen. Då var det nämligen "dramanight" i kyrkan, så ungdomarna hade övat in olika draman som de spelade upp. Efter kyrkan köpte vi "frozen bananas", bananer på pinne som var doppade i choklad, de säljer det precis bredvid kyrkan, så nästan alla äter det där. Som vårt kyrkkaffe ungefär ;)
Imorgon har vi blivit inbjudna till en talangjakt som den kinesiska kyrkan har, av det jag hört på övningen så kan det helt klart bli intressant...
Lite bilder från dagen..
 |
| Blått och vitt, dagen till ära. |
 |
| En del av den lååånga paraden. |
 |
| "Oh yeah, you go girl" |
 |
| Landets slogan. |
 |
| Mikael och Elias |
 |
| Tjejerna med floden i bakgrunden |
3 kommentarer:
Ååh vilka fina bilder! Gärna mer av det syrran
Hej Hanna! Det är så roligt att läsa era bloggar, jag läser alla. Tack! Det betyder mycket för oss (mig) här hemma i Sverige. Kan berätta att i vår kommun hade vi ett härligt möte som skolkyrkan arrangerade igår i kulturhuset, Albin predikade, och han ska snart åka till Vitryssland igen. En fantastisk gospelkör från Örebro som heter Joybells sjöng. Härligt gung men med stela svenskar blir det på sin höjd lite taktfast handklapp. Ha det gott/ Kram Erika ( Mikaels mamma)
Hej Hanna!
Vad fint med din blogg! Det är så roligt att kunna följa dig på ditt
spännande uppdrag.
Jag antar att du och kompisarna har börjat arbeta för fullt eftersom det blivit ett uppehåll nu. Det skall bli intressant att höra om ditt arbete.
En hälsning från Margret, mammas
moster
Skicka en kommentar