Här kommer det jag skrev igår, men som aldrig kom upp pga internet här.
Nu är det söndagkväll och jag befinner mig i något slags lyckorus. Vi blev alltså presenterade för församlingen ikväll och det var så fantastiskt!
Jag hade inte särskilt höga förväntningar innan jag gick på mötet ikväll får jag erkänna, men när jag kom innanför dörren till kyrkan möttes jag direkt av människor som hälsade mig välkommen och det märktes att de var så genuint glada att vi var där.
Glädje var det första som slog mig, det var det centrala i hela gudstjänsten. Personen som höll i mötet började prata om hur stor Gud är och folk började applådera. Det var inte en femsekundersapplåd, som det brukar vara i Sverige, utan den tog liksom aldrig slut och vi applåderade i minuter. Så härligt!
På knackig spanska sa vi några meningar och presenterade oss för församlingen och vi fick det finaste mottagandet vi kunde fått där och de bad för oss. Det är en ganska stor församling, så man skulle kunna tro att det inte blir en familjär stämning och att folk inte känner varandra. Men det känns inte som om jag överdriver när jag säger att jag fått hundra kindpussar ikväll, lika många handskakningar och lika många "bendiciones". En kyrka full av glädje, och det märktes tydligt i lovsången. Folk sprang fram från hela lokalen och en del slängde till och med av sig skorna för att dansa. I början kände jag mig lite stel men efter ett tag kändes det bara härligt att få prisa Gud genom dans istället för att bara stå stilla och sjunga.
Och något av det jag tyckte var mäktigast var när vi sjöng "Cuan grande Dios" (så stor är vår Gud), samma sång som vi sjunger i Sverige sjunger de på andra sidan jorden och att få känna att det verkligen är samma Gud som vi tror på, fast vi kommer från helt olika delar av världen, det är stort.
Så jag tror verkligen att vi kommer trivas i den här församlingen, jag ville nästan inte åka därifrån. Och jag är fortfarande så glad och tacksam för att jag får komma hit och de här underbara människorna tar emot oss med öppna armar. Särskilt vår handledare här, hon är helt fantastisk, som en liten extramamma som är så omtänksam mot oss och bjöd oss på mat efteråt och vi hade väldigt kul ihop med henne och hennes fina familj.
Det här har helt klart varit den bästa dagen sedan vi kommit hit och nu går jag och lägger mig med ett stort leende på läpparna.
Nu är det söndagkväll och jag befinner mig i något slags lyckorus. Vi blev alltså presenterade för församlingen ikväll och det var så fantastiskt!
Jag hade inte särskilt höga förväntningar innan jag gick på mötet ikväll får jag erkänna, men när jag kom innanför dörren till kyrkan möttes jag direkt av människor som hälsade mig välkommen och det märktes att de var så genuint glada att vi var där.
Glädje var det första som slog mig, det var det centrala i hela gudstjänsten. Personen som höll i mötet började prata om hur stor Gud är och folk började applådera. Det var inte en femsekundersapplåd, som det brukar vara i Sverige, utan den tog liksom aldrig slut och vi applåderade i minuter. Så härligt!
På knackig spanska sa vi några meningar och presenterade oss för församlingen och vi fick det finaste mottagandet vi kunde fått där och de bad för oss. Det är en ganska stor församling, så man skulle kunna tro att det inte blir en familjär stämning och att folk inte känner varandra. Men det känns inte som om jag överdriver när jag säger att jag fått hundra kindpussar ikväll, lika många handskakningar och lika många "bendiciones". En kyrka full av glädje, och det märktes tydligt i lovsången. Folk sprang fram från hela lokalen och en del slängde till och med av sig skorna för att dansa. I början kände jag mig lite stel men efter ett tag kändes det bara härligt att få prisa Gud genom dans istället för att bara stå stilla och sjunga.
Och något av det jag tyckte var mäktigast var när vi sjöng "Cuan grande Dios" (så stor är vår Gud), samma sång som vi sjunger i Sverige sjunger de på andra sidan jorden och att få känna att det verkligen är samma Gud som vi tror på, fast vi kommer från helt olika delar av världen, det är stort.
Så jag tror verkligen att vi kommer trivas i den här församlingen, jag ville nästan inte åka därifrån. Och jag är fortfarande så glad och tacksam för att jag får komma hit och de här underbara människorna tar emot oss med öppna armar. Särskilt vår handledare här, hon är helt fantastisk, som en liten extramamma som är så omtänksam mot oss och bjöd oss på mat efteråt och vi hade väldigt kul ihop med henne och hennes fina familj.
Det här har helt klart varit den bästa dagen sedan vi kommit hit och nu går jag och lägger mig med ett stort leende på läpparna.
Lizette (handledare), Matilda, jag, Beatrice (koordinator), Erika, Elin, Mikael, Mattias.
2 kommentarer:
Härligt Hanna! Det ser ut som om du kommer att trivas som fisken i vattnet ! / Pappa
Låter helt underbart :-)
bendiciones!!
Skicka en kommentar