Vad som hänt sen senast

Okej, i helgen har jag;
- varit i Valle del Paz med Matilda och Mikael.
- varit i en kyrka där männen sitter på en sida och kvinnorna på en sida, kändes som att flyttas tillbaka i tiden, lååångt tillbaka i tiden.
- bott på ett ställe där vattnet inte fungerade 99% av tiden, det ligger mycket utmaning i det, men jag tycker det gick fint ändå.
- åkt flak. fantastiskt är det!
- ätit grillad kyckling och druckit fanta (till frukost!)
- varit glad
- varit nere
- varit tacksam
- stått och tittat upp mot en stjärnklar himmel
- sett en vacker utsikt
- njutit av att få se naturen
- skrattat
- skrikit
- sett stora spindlar, varav en var på vårt toalettgolv (därav skriket)
- fångat en kackerlacka (!!!)
- fått massor av idéer
- sett en skorpion
- sett stora paddor
- varit rädd för skabbiga hundar
- varit tacksam för öronproppar och myggnät.
- pluggat spanska
- kommit tillbaka från Valle del Paz.

Japp, det var ungefär vad jag gjort i helgen. Det känns bra att vara hemma igen, men det var välbehövligt med ett miljöombyte för min del. Jag har ju varit här i staden hela tiden sedan vi kom. Och att få åka flak och se lite natur istället för bara hus och stadsmiljö, DET var fantastiskt. /hon som inte är en storstadsmänniska.

Skolbarn på väg hem.

Här kan man sova.

Flakåkning

Flakåkning!

Independence day

Den här dagen har varit den bästa på hela veckan, helt klart!
Idag firar de sin 32a självständighetsdag här i Belize, så det är ett ungt land jag har kommit till. Och det firar de med blåa, vita och röda vimplar överallt, massor av flaggor och vi var och en parad som gick genom staden. Vi var och såg den och det var elever från alla skolor i staden som gick, även militärer, politiker och de som var engagerade i olika organisationer hade sin lastbil och åkte förbi och kastade godis och spelade musik.
Paraden höll på i minst en och en halv timme och solen var stark så jag tyckte synd om alla som behövde gå paraden i den värmen. Men vi hade roligt i alla fall, mycket tack vare den kvinna som vi hamnade bredvid. Hon var kanske 70 år och kommenterade allt som hände. Särskilt cheerleadersen som dansade "oh yeah, you go girl" "that's right, work it" "smile, you're all beautiful", ungefär så höll hon på hela paraden och alltihop på sin amerikanska dialekt. Hur skön som helst, haha!

Vi hände i alla fall med Elias, Sarai och hennes lillasyster. Och vi blev bjudna på hemmagjorda tortillas med någon bönröra. Nu låter det kanske inte så gott, men det kan jag lova att det var. Och det blir lite extra gott när man vet att någon har lagat maten för att bjuda oss. Vi gick även och bowlade en sväng, det var kul trots att jag nog gjorde min sämsta bowlingserie någonsin. Efter det promenerade vi hem, vilade och fixade oss lite inför kvällen. Då var det nämligen "dramanight" i kyrkan, så ungdomarna hade övat in olika draman som de spelade upp. Efter kyrkan köpte vi "frozen bananas", bananer på pinne som var doppade i choklad, de säljer det precis bredvid kyrkan, så nästan alla äter det där. Som vårt kyrkkaffe ungefär ;)

Imorgon har vi blivit inbjudna till en talangjakt som den kinesiska kyrkan har, av det jag hört på övningen så kan det helt klart bli intressant...

Lite bilder från dagen..

Blått och vitt, dagen till ära.

En del av den lååånga paraden.

"Oh yeah, you go girl"

Landets slogan.

Mikael och Elias

Tjejerna med floden i bakgrunden

15 september

En hel vecka har flugit förbi och mycket har hunnit hända! Vi har börjat gå efter det schema som vi kommer att ha resten av året och jag får säga att det känns bra. Något som jag tycker varit en av höjdpunkterna den här veckan var cellgruppen. Jag var på en cellgrupp där de hade trängt ihop sig 15-20 personer i ett vardagsrum. Jag är fortfarande inte van vid det här med att man går runt och hälsar på ALLA, men det ska man göra i alla fall. Efter lovsång, undervisning och bön så satt jag och pratade med en tjej som var där, jag kommer tyvärr inte ihåg vad hon heter, svårt med alla dessa namn. Hon berättade allt som man kan tänkas behöva veta om Belize. Till exempel kan man få krokodil- eller hajkött när man beställer fisk på en del restauranger här och i skolan får de inte ha färgat hår, nagellack eller någonting. Av det som hon berättade så känner jag mig tacksam för att jag inte behöver gå i skolan här. Nästa vecka ska vi tillbaka till samma cellgrupp, så det ser jag fram emot!

Nu i helgen så har Mikael, Mattias, Elin och Erika varit i Valley of Peace, eller Valla de Paz som alla säger. Kvar här i staden blev jag och Matilda. Vi hade en väldigt lugn dag i fredags, så vi tänkte baka lite scones. Det gick inte helt problemfritt. Det är nämligen en gasspis vi har i vårt kök, vi hade inte använt den innan, så vi var lite osäkra på hur den fungerade. Vi tänkte att vi testar väl lite, vrider på värmen och ser om det händer något. Men när några minuter hade gått och inget fortfarande hade hänt så stack Matilda in tändaren och det blev väääärldens låga som flammade upp i hela ugnen. Ooops. Men nu har vi lärt oss hur man använder en gasspis, så vi fick våra scones efter lite dramatik.

Lördagen var fullspäckad, men väldigt rolig! Vår handledare sa hela dagen "today is a crazy day" och det var det verkligen! Belize City är en relativt liten stad så det är normalt sett inte så mycket folk ute men igår var det folk precis överallt och vi fastnade i bilköer några gånger. Det var nämligen både karneval och expo igår.
Men om vi ska ta det från början så hämtade Lizette mig och Matilda klockan åtta på morgonen och vi åkte till marknaden och handlade avokado, vattenmelon, bananer och ananas. Jag tycker det är kul att bara gå runt och titta, härligt med marknad. Efter det hämtade vi upp Sarai som är en tjej från kyrkan som är arton år och gick på expon tillsammans. Expon är bara en gång om året och då finns det massor av varor till billiga priser så det var mycket folk där med.
När vi hade varit där ett tag gick vi hem till Sarai, åt mat, klappade söta hundvalpar (bara en vecka gamla!) och hon fixade våra naglar. Supersnällt, duktig är hon också, hon pluggar så att hon ska kunna öppna sin egen skönhetssalong!
Efter det åkte vi ut fyrtiofem minuter utanför staden där det var dop, jag blir alltid så glad av det!

Sju stycken var det som döptes, här ber de tillsammans med pastorerna efter att de döpt sig.

Lizettes barn; Sarai och Jofni som vi har hängt en del med. 

På kvällen var det ungdomsmöte och nu börjar man lära sig några namn och folk här är verkligen omhändertagande om oss. Jag gillar att vi börjar få mer kontakt med folk och får höra deras livshistorier, hur de tänker, det är så intressant.
Trötta men glada kom vi hem halv tio igår och jag var så matt av alla intryck att jag gick och lade mig direkt.

Imorse var det bara att gå upp och göra sig iordning för iglesia de niños, det är söndagsskolan helt enkelt. Jag var med de minsta barnen, mellan tre och fem år. Det var fest idag så de hoppade och dansade och spelade samma låt femton gånger. Söta barn men fulla av energi, helt klart.
Nu i eftermiddag var resten av teamet hemma igen och vi har ätit lunch med Beatrice och Andreas. Om tio minuter blir vi upphämtade av Lizette och det är dags för kyrka igen, gött!

Det blev ett långt inlägg med mycket text, vill ni se mer bilder tycker jag ni kan kolla in matildas blogg www.matildasview.blogg.se

Hej så länge!

Glädje, dans, kindpussar och Jesus!

Här kommer det jag skrev igår, men som aldrig kom upp pga internet här.

Nu är det söndagkväll och jag befinner mig i något slags lyckorus. Vi blev alltså presenterade för församlingen ikväll och det var så fantastiskt!
Jag hade inte särskilt höga förväntningar innan jag gick på mötet ikväll får jag erkänna, men när jag kom innanför dörren till kyrkan möttes jag direkt av människor som hälsade mig välkommen och det märktes att de var så genuint glada att vi var där.
Glädje var det första som slog mig, det var det centrala i hela gudstjänsten. Personen som höll i mötet började prata om hur stor Gud är och folk började applådera. Det var inte en femsekundersapplåd, som det brukar vara i Sverige, utan den tog liksom aldrig slut och vi applåderade i minuter. Så härligt!
På knackig spanska sa vi några meningar och presenterade oss för församlingen och vi fick det finaste mottagandet vi kunde fått där och de bad för oss. Det är en ganska stor församling, så man skulle kunna tro att det inte blir en familjär stämning och att folk inte känner varandra. Men det känns inte som om jag överdriver när jag säger att jag fått hundra kindpussar ikväll, lika många handskakningar och lika många "bendiciones". En kyrka full av glädje, och det märktes tydligt i lovsången. Folk sprang fram från hela lokalen och en del slängde till och med av sig skorna för att dansa. I början kände jag mig lite stel men efter ett tag kändes det bara härligt att få prisa Gud genom dans istället för att bara stå stilla och sjunga.
Och något av det jag tyckte var mäktigast var när vi sjöng "Cuan grande Dios" (så stor är vår Gud), samma sång som vi sjunger i Sverige sjunger de på andra sidan jorden och att få känna att det verkligen är samma Gud som vi tror på, fast vi kommer från helt olika delar av världen, det är stort.
Så jag tror verkligen att vi kommer trivas i den här församlingen, jag ville nästan inte åka därifrån. Och jag är fortfarande så glad och tacksam för att jag får komma hit och de här underbara människorna tar emot oss med öppna armar. Särskilt vår handledare här, hon är helt fantastisk, som en liten extramamma som är så omtänksam mot oss och bjöd oss på mat efteråt och vi hade väldigt kul ihop med henne och hennes fina familj.

Det här har helt klart varit den bästa dagen sedan vi kommit hit och nu går jag och lägger mig med ett stort leende på läpparna.

Lizette (handledare), Matilda, jag, Beatrice (koordinator), Erika, Elin, Mikael, Mattias.

Valley of Peace

Igår så var vi iväg till en by som heter Valley of Peace. I skolan som finns där så går det 240 barn i åldrarna mellan 5 och 15 år. Vi blev visade runt och fick träffa rektorn och lärarna där. Det blev bara en snabb tur dit den här gången, men vi kommer snart tillbaka igen och då finns det lite mer att göra.

När vi hade varit där åkte vi in till huvudstaden här i Belize, Belmopan, där åt vi lunch med en kille som ska vara handledare för oss under tiden vi är i Valley of Peace.
Vi var nio stycken som skulle åka i en bil med plats för fem, så på hemvägen var det min tur att sitta på flaket. Solen gassade riktigt ordentligt så det var skönt att det blåste. Men efter en och en halv timme på det flaket var man ändå väldigt glad att få gå av. Ont i rumpan!

Och just det, dagens absolut hemskaste: det har kommit myror i min godispåse!

Ett av husen vid skolan, här har de lite äldre barnen lektioner.

 ...Och här är resten av byggnaderna.

Åka flak!

Nyinflyttad

Jag bor i Belize nu! Det känns helknäppt men också väldigt bra får jag säga. Vi kom fram igår på förmiddagen och fick träffa pastorn och vår handledare som vi kommer ha här på plats. Vi fick våra lägenheter och den som jag fått är ändå väldigt fräsch jämfört med den standarden som är här, men inte som det man är van vid i Sverige heller. Jag tror vi kan få det riktigt bra där när vi gör det lite mer personligt än vad det är just nu.
Idag så var vi ute på en ö som ligger precis utanför staden, så vi tog en båttaxi dit, det tog en timme ungefär och sedan var vi där och bara njöt av klarblått vatten och sol. Så trots att det är regnperiod nu så hade vi väldigt fint väder. Men tropisk värme är det och vi är svettiga nästan hela tiden. Jag är verkligen nybörjarbloggare märker jag (skriv vad ni vill veta!), så jag ska försöka skriva lite mer intressant.
Imorgon ska vi i alla fall åka ut till en by som heter Valley of Peace, där kommer vi att ha vår sociala praktik. Jag ser verkligen fram emot att få träffa barnen! Där pratar de bara spanska, så nu blir det att plocka fram den så gott det går. Hej så länge! 

Mellanlandar

Hej hej! Nu sitter jag på ett hotellrum i Miami. Bredvid mig sitter Matilda, Erika och Elin och bloggar de också.
Efter massor av timmar i flyg så är vi ganska trötta allihop men ändå glada. Allt har gått bra och imorgon så flyger vi den sista sträckan till Belize. Nu börjar jag känna av jetlaggen och att jag inte sov något alls förra natten så trots att klockan bara är halv nio här så kryper jag ner och lägger mig och ser fram emot morgondagen! Jag skriver mer när jag är framme, då kanske det även finns någon bild att visa :)

Snart åker vi!

Livet alltså. Ena dagen sitter jag här i mitt rum och allt är egentligen som vanligt, men om bara två dagar så kommer jag befinna mig på andra sidan jordklotet, trots att jag vetat om det här i flera månader så har jag inte riktigt förstått det. Overkligt men galet spännande att få leva i ett helt annat land med en annan kultur, det ser jag fram emot även om det självklart kommer innebära att det blir en hel del kulturkrockar också.

Så vad är det jag ska göra egentligen? Jag ska åka till ett land som heter Belize, det är väldigt litet och ligger vid kusten, söder om Mexico. Jag åker med en organisation som heter testa mission (www.testamission.se) och jag kommer att vara i Belize i lite mer än åtta månader tillsammans med ett team som består av fem personer till. Jag vet inte allt som vi kommer att göra utan mycket får visa sig när vi väl är på plats men vi kommer i alla fall att vara engagerade i en församling, arbeta socialt på en skola och studera under tiden.

Om bara två timmar börjar vi åka mot Stockholm och Arlanda och imorgon flyger vi!

Bild lånad från testa missions hemsida

Så konstigt att säga hej då till sina syskon och veta att man inte kommer synas på så länge, tack och lov att skype finns!